jag saknar dig, fyfan vad jag saknar dig. Det är helt sjukt.
Jag blir ständigt påmind om dig. Flera gånger varje jävla dag.
Men någonstans, samtidigt som jag saknar dig så sjukt mycket har
jag börjat inse att det aldrig kommer bli vi igen, det kommer aldrig bli
som förut för vi var inte ämnade för varandra. Det var bara så.

Vi levde på olika plan i livet, jag ville saker som inte du ville och
du ville saker som inte jag ville. Du jobbade när jag var ledig, jag jobbade
när du för en gångs skull var ledig och jag mådde dåligt varje dag även
när jag hade dig, kanske ennu sämre just pga att jag inte fick vakna upp
med dig varenda morgon och se ditt vackra ansikte. det gjorde så ont.

Nu när man har börjat inse att det är över, det är då man släpper taget
och försöker gå vidare. Ibland kommer jag en bra bit på vägen, men sen
trillar jag tillbaka och det är då jag mår så jävla dåligt. Går inte beskriva.
Det känns som jag förlorat en bästa vän och en person som betydde mer
än någon annan i mitt liv, en person som jag ville leva mitt liv med.
Det känns så för att det var sanningen, det var det jag ville men man får
inte alltid allt man vill i livet, snarare helt tvärtom.

Jag tänker ofta "det här brukade vi göra" eller "så brukade han också säga" osv.
Jag har absolut inte kommit över det, eller slutat sakna för jag saknar tvärtom
honom mer nu än förut eftersom det verkligen fattas någonting i mitt liv,
som ett pussel som den där sista pusselbiten på fattas. Den kommer nog
 alltid att fattas  för den går inte att ersätta,
men istället kommer jag hitta en ny pusselbit,  inte samma men en annan.
 Det är jag säker på. För jag har gått vidare.
Gått vidare, men inte kommit över.

Man kommer aldrig över en sån här sak, inte när det betydde mer än sitt egna liv,
men man kan lära sig att leva med det och det har jag gjort.
Nu ska jag försöka släppa detta helt och hållet och bara leva mitt liv som
 jag vill leva det. Hitta någon som bryr sig  på riktigt och som inte sviker mig.
Men hur ska man veta det innan? man kan ju inte veta det förens det sker,
det är det som gör allting så svårt. Livet är som att spela ett spel..
Antingen vinner man, eller så förlorar man.

jag ska verkligen kämpa för att vinna och jag börjar nu.