kom precis på att jag är ganska konstig.

Det är inte alltid lika bra att kunna säga i princip vad som helst rakt ut och vara oblyg.
För det mesta är det roligt och mina vänner är inte så blyga av sig dom heller så det smittas,
men ibland önskar jag att jag hade lite spärrar.

I vissa situationer kan jag (tro det eller ej) vara riktigt blyg.
Det värsta jag vet är att träffa förläldrarna til den man tycker om, du känner säkert igen dig?
då blir jag cp blyg. Har i och för sig bara haft en riktigt långvarigt förhållande men ändå,
då blir jag blyg och det är bara för att jag är rädd för att göra bort mig, vilket betyder att jag
tycker om personen väldigt mycket och inte vill klanta mig inför den, så det är nog bara bra.

Meeeen ibland kan jag säga ganska konstiga saker, utan att jag tänker på det.
Man blir som man umgås!

Jag vet helt ärligt inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägget men jag bara kom att
tänka på att jag kanske borde tänka ibland. Men sen kom jag att tänka på:
VEM FAN VILL VARA TRÅKIG? och det vill jag verkligen förmedla till alla där ute!
palla vara tråkig? man lever bara en gång.

Dom jag ogillar mest är

1. FALSKA MÄNNISKOR SOM LJUGER OCH GÅR BAKOM RYGGEN PÅ FOLK.
2. TRÅKIGA MÄNNISKOR SOM INTE KAN BJUDA PÅ SIG SJÄLVA.
3. FOLK SOM BARA SNACKAR EN MASSA SKIT OCH INTE HAR NÅGOT VETTIGT ATT SÄGA.

nu gör jag ett nytt försök till att sova, godnatt!