jag saknar din röst, ditt skratt och ljudet av ditt hjärta när jag vilade mitt huvud mot ditt bröst,
jag saknar tiden som vi hade som var så värdefull, men mest av allt saknar jag oss.

Men samtidigt som jag saknar allt så är det sista jag vill att falla tillbaka, att komma tillbaka.
Jag trivs inte där jag är, men det är bäst på det här sättet och jag har äntligen insett att det
finns andra man kan lita på, fast att man inte tror det. Det svåra är att veta vem man kan
lita på, för det vet man inte förens sanningen har kommit fram.

Jag har varit med om mycket skit efter det att du försvann, jag har gjort saker som jag ångrar
men jag har också hittat mig själv och insett vad jag är värd. Du har gjort mig starkare fast att
du inte ens vet om det själv. Och vet du? jag bryr mig inte ett skir om dig längre, för du bryr dig
ännu mindre om mig. Jag har inte längre lust att lägga tankar och sorg på någon som har ett
hjärta av sten. Det finns dom som är äkta, även om jag fått se mycket annat.

-----

var bara tvungen att skriva av mig lite, det är nämligen det jag delvis (mest) har min blogg till
så därför skiter jag i om alla andra får ta del av mina tankar, jag troir inte det skadar.

För övrigt är jag egentligen välldigt lycklig  just nu, jag kan inte sätta fingret på varför men jag
känner mig glad och lycklig. Måste vara för att det är julafton om två dagar, så god jul på er! -3