läs inte ens.

förlåt för att jag bara skriver en massa skit som ingen vill lyssna på,
jag tycker bara det är skönt att skriva av mig. Jag vet inte riktigt vart
annars jag ska vända mig. Jag vill bara tacka mina vänner som betyder
något otroligt mycket för mig! mitt liv hade varit helt slut om det inte vore
för er. Allt känns fortfarande förjävligt och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Det känns som jag lever i en liten bubbla.. det funkar när jag hela tiden har någonting
annat att tänka på, egentligen funkar det inte då heller men då lever jag i alla fall i bubblan.
Så fort jag blir ensam eller får tid att tänka så spricker den där bubblan, och det är då jag
inte vet vart jag ska ta vägen.. jag vill bara skrika rakt ut.. som om det skulle hjälpa.

Jag vet att ingenting hjälper, jag måste klara mig utan dig.. det blir jävligt svårt
det kan jag lova. Men dom här orden är till dig, Robert och jag hoppas du läser..

Jag vill att du ska veta, trots all skit du orsakat och trots att mitt liv är piss pga dig
så vill jag ändå att du ska veta att du är en väldigt viktig människa i mitt liv.
Du har fått mig att inse vem jag är, och du har hjälp mig mycket.. För
bara några timmar sedan skulle jag säga att jag önskade att du inte fanns,
men jag är ändå glad att jag fick chansen att lära känna dig.. du är egentligen
ingen dålig människa, du har fått mig till att bli någon mycket bättre.

jag vet tro det eller ej, hur svårt detta är även för dig.. hur mycket du tänker på det
och hur mycket du önskat det vore annorlunda. Jag vet även innerst inne att det inte är
lätt att hitta en lösning. Enligt min sida går det, och enligt mig var jag inte beredd att
ge upp någonting, men jag vill inte leva tillsammans med en människa som inte
vill leva med mig. Jag önskar att livet vore lättare, det har mycket fler motgångar
än medgångar.. jag önskar att man kunde välja sitt liv, precis som det skulle bli..
hade jag fått göra det så hade det varit med dig.. men nu får jag tyvär inte välja.

jag vill också att du ska veta att du har svikit mig, mer än någon annan människa
någonsin har svikit mig förut, och det gör så in i helvetes ont. du anar inte.
jag kan tyvär inte förlåta för dig, för du har ljugit för mig, och det gör man inte
för någon man älskar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0