jag ska bara skriva av mig lite, du behöver absolut inte inte inte inte läsa för detta är så ointressant det bara kan bli, det är mest för mig själv och för att jag ska sluta fundera och tänka hela jävla tiden.

Jag fattar helt ärligt inte vad det är som är mitt problem för tillfället. Okej, jag är inte alltid glad. Det är ingen människa. Jag kan va sur ganska ofta och kan bli det ganska lätt vilket endel vet, men arg är eller "deprimerad" är jag väldigt sällan. Jag kan bli sjukt förbannad på vissa saker, antingen har du sett mig i den situationen eller så har du haft den stora turen att slippa det. För trycker man på rätt knappar så smäller det, då blir jag pisst off. Men det är mitt sätt att visa att jag inte accpeterar det jag hör, eller något som görs. Men sen är jag också väldigt kortsint om det nu finns något ord som heter så? jag är oftast inte arg mer än en dag och ibland bara i en minut. I 99,99 % av fallen beror ilskan på mig själv och ingen annan, bara det att det kan råka gå ut över ca alla andra.

Det jag vill säga är att du ska inte ta åt dig om jag råkar va sur på dig, eller har varit under den närmsta månaden eller så, för jag vet allvarligt talat inte vad som är med mig? jag känner mig helt depp och otaggad till precis allting. Jag menar, jag är klar med ALLT i skolan, jag går balen om en vecka och tar för fucks sake studenten om tre veckor (!!!) borde jag inte va lyckligast i världen? tydligen inte.. fan vad jag är bortskämd.
Min stackars pojkvän tycker säkert jag är världens jobbigaste flickvän för tillfället för jag är bara tråkig och sur hela tiden känns det som, men jag vet som sagt inte vad det är .. Jag känner mig bara ledsen, eller inte ledsen nu låter jag som ett emo , men jag känner mig inte som jag brukar.. så kan vi säga. Jag brukar för det mesta va väldigt glad av mig, inte fundera så himla mycket på saker utan ta det som det kommer. Men jag kan liksom inte koppla av, det känns som att jag inte får det för jag har så mycket jag borde göra som jag inte alls borde egentligen?

nu ska jag inte skriva mer, och ni vill inte höra mer heller. Jag låter som en emo unge som tänker ta livet av sig vilken sekund som helst men för det första : jorden går ju tydligen under imorgon så jag slipper, och för det andra: jag har aldrig ens varit i närheten av att ens tänka tanken ;) men gaaaaaaaaaaah vad sur jag blir, haha! jag har ju fan problem. stora problem dessutom. Jag får väl gå och lägga mig och hoppas på att morgondagen har någonting kul att erbjuda? nu låter jag som en gammal tant, men sånt är livet.

Innan jag somnar måste jag bara säga att ni verkligen inte får tro att jag tycker att mitt liv suger (jag har nog ett av de bästa liven i världen, och världens himla tur!) och ni får inte heller tro att jag brukar gå runt och deppa loss. Herregud, jag stör sönder mig på sånna som alltid klagar på massa i deras liv och att det är så synd om dom. Det finns alltid dom som har det värre! och dom har faktikst rätt till att klaga.. men inte vi som faktiskt har det bra.
alltså, kortfattat : detta inlägget är verkligen inte okej för jag borde egentligen sitta och dö av lycka just nu.
jag bara kan inte och jag vet inte varför. OJFOISDJFOSJFPOJOJOGJDFOJDSPFKPOKDKODKODS. damp.

Men nu ska jag sova, godnatt på er snyggingar! :*