dressyr och hoppning


dressyrträning igår, hoppträning idag. Calle är på g igen!

Igår ville inte amanda träna Calle längre efter första galoppen eftersom han lekte lite
rodeo, så vem fick rycka in? Johanna såklart. Gick inte så jävla bra i början eftersom
det mest var dragkamp men i slutet gick han så sjukt bra! lika mycket häst i båda tyglarna
(vilket jag jobbar massor med varje gång jag rider honom) men varför skulle Calleballe
nöja sig med det, när man helt plötsligt kan kasta av sin matte på ryggen? gott med sand.

Idag var det hoppträning och det tyckte han var överdrivet kul. Bockade och studsade runt
med öronen spikrakt framåt och tyckte livet var lite väl underbart. I början ryckte
han tyglarna ur mina händer varannan meter och jag hittade verkligen inte takten
i traven för fem jävla öre. MEN jag lyckades sitta kvar i sadeln och i slutet
hoppade han några riktigt fina språng! hans bakben har blivit så mycket bättre, är hur högt
över som helst och har fått mycket rundare språng med mig nu. Gick mycket bättre när jag
knappt höll i honom utan överdrev med eftergiften och inte satt för tungt i sadeln, han blir
lite irriterad annars den lilla hingsten. Tur att jag gillar att rida med ett lätt säte och mjuk
hand annars hade jag aldrig kunnat ha kvar calle så känslig som han är.

Efter blev det mys och puss på mulen, han var på sånt humör idag.
Slutligen tänkte jag bara säga att jag älskar min häst trots att han är aningen speciell.

Detta var sista hoppträningen för säsongen (har en dressyr kvar om två veckor)
så nu har Calle ingått i en vintervila från allt vad träningar och tävlingar innebär och vi ska
bara ha det grymt bra hemma och träna skiten ur oss så vi äger alla när vi är tillbaka igen!

(och ska rida och busa en massa i skogen och bara leva livet)
men jag måste träna lite dressyr pga att jag ska starta en i början av nästa år!
(trots att jag fortfarnade tycker dressyrtävlingar är enormt tråkigt och töntigt)
hoppning lägger jag på hyllan för ett tag framöver hade jag tänkt. Ska dock hoppa
småhinder på max 70cm då och då och träna på att hålla ett lugnt tempo och hitta
rytmen. Det är inte höjden som är viktig, han river ett 60cm hinder lika ofta som ett
på 120. Det beror helt på hur jag som sitter i sadeln rider, märks tydligt på denna hästen
vill jag lova. Man vet i alla fall om man rider som ett arsle, det är ju nice!



måste bara påpeka att antingen hade jag enormt ojämna stigläder här, eller
så är hela min kropp sne. Tror mer på det sistnämda faktiskt om jag ska vara ärlig
och det är jag nästan alltid. Jag ljuger bara för mina föräldrar ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0