Hur kan jag tycka om ketchup men hata tomat?
Hur kan jag ogilla kokt potatis men tycka det är bajsgott om jag mosar den?
Hur kan jag älska rödlök men hata lök i maten?
Hur kan jag vara så bra men samtidigt så sjukt dålig?
Hur kan jag vara så speedad hela tiden trots min sömnbrist?

Varför kan jag aldrig komma i tid någonstans trots att jag verkligen vill det?
Varför kan jag inte gångertabellen trots att jag är tjugo år gammal?
Varför kan inte bara mitt hår växa ut och sluta se ut som ett jävla fågelbo?

När ska jag lära mig att börja planera mitt liv?
När ska jag få allt det där som jag drömt om?
När ska jag växa upp och sluta skratta åt allting istället för att göra det bättre?
När ska jag sluta vara så löjligt rädd för spindlar?
När ska jag lära mig att ingenting blir bättre för att man är nervös och orolig?

Idag lärde jag mig att man kan öppna skinkpaketet på vilket håll som helst, det är ju bara vända på det!
Idag insåg jag även att man inte behöver planera upp hela sitt liv, för det kan bli jävligt bra i alla fall.

Tack för mig, jag gillar leverpastej. (fast inte dom svarta prickarna i som för övrigt är typ mögel)



insåg slutligen att jag såg ut som en äcklig fjortis på denna bilden. (har alltid haft en fobi för sånna)
men jag orkar inte byta bild så ni kan ju få se mig som en bara för att. hoppppppppla.