asså ärligt (tro det eller ej) men jag pallar inte mig själv just nu..
Hatar att jag alltid ska ingå i något slags skrattmode när jag är för trött för att
vara trött. Jag skrattar i princip åt allt, riktigt jobbigt faktiskt.

Just nu ligger jag helt ensam i min säng och tänker på hur extremt fult Moas tuta
på hennes bil lät när hon körde om mig på vägen hem.. (eller när jag svängde av
för att åka åt det håller jag bor vill säga) ingen kör någonsin om mig i min rallybil.
Aja, ligger i allafall och skrattar så mycket att jag dör, åt hennes tuta? vad fan är det?

jag är verkligen inte normal. Hjälp mig någon.

Har varit med om det hur många gånger som helst, att jag varit trött och skrattat åt
allting (mest tråkiga saker som egentligen inte ens hade någon mening) och att omgivningen
tycker att jag är totalt dum i huvudet. Så om jag skrattar så mycket att jag inte kan andas
i ditt sällskap någon gång, fast att det inte ens händer något roligt - då är jag trött.
Bara så du vet, jag är helt normal. eeehhh.. ?



vet inte varför jag håller handen mellan benen, men tydligen så gjorde jag det.