konsten med att vara bra på att göra bort sig.


Jag är så otroligt jävla klantig och korkad, ni skulle bara veta.
Minst en gång per dag gör jag en högst oanpassande handling, antingen beroende på
att jag som person är sjukt klantig och lyckas snubbla över mig själv cirka femton gånger
per dyg, eller beroende på att jag ofta har en enormt fet otur.

Senast igår lyckades jag hälla upp min juice i skålen, och filmjölken som egentligen skulle
vara där juicen låg hällde jag upp i glaset. Idag tappade jag min mobil i filmjölken.

De flesta händelserna sker när jag är trött (det vill säga ca.23 timmar om dygnet)
Antingen när jag är trött på morgonen, eller när jag är hyperaktiv (för trött för att vara trött).

När jag är för trött för att orka vara trött så är jag superbäst på att göra bort mig.
Kan ju ta ett exempel från i helgen när jag och Ida var ute på krogen och skulle gå ut
för att hämta våran colaflaska som vi hade satt fast i ett träd (inte alls fjortis)
men vi ville faktiskt inte slänga den. I vilket fall måste man ta sig över ett rep utanför
dörren för att komma ut från själva Harrys och i vanliga fall öppnar vakten det så att man
enkelt och smidigt kan vandra ut genom öppningen, men nu var vakterna lamare än en
sengångare som har varit uppe i 26 dygn så vi orkade inte vänta på honom.

Ida slänger därför smidigt över sina ben och hoppar över repet. Efter kommer jag, kylskåpet.
I vanliga fall brukar jag inte vara alltför klumpig men med tanke på att detta var 6 cider och en
halv flaska vodka/cola senare så var jag kanske inte så smidig som jag brukar.
(självklart trodde jag att jag var smidigare än vad jag är i nyktert tillstånd) vilket ledde till att jag
inte orkade anstränga mig för att komma över det fula repet och missbedömde höjden lite..

Första benet gick bra, men sen fastnade jag med min klack och drar ner hela jävla "repstaketet".
Kanske inte låter så farligt men med tanke på att det stod ca. 100 pers (skojar inte) i kön samt
att min fot FASTNADE i repet eftersom det hade snurrat sig runt hela jävla skon så var det det.

Ida låg redan dubbelvikt på marken, men var ändå tvungen att ta sig fram till mig med någon
krypliknande stil och dra loss min fot. Vakterna kollade på oss som att vi hade rökt på hela dagen.
Jag tog en annan väg in. Nästa gång vi ska dit (på fredag) kommer alla komma ihåg mig som den
ramlande alkolisten. Kul att jag inte ens var så full, utan bara extremt jävla klantig som vanligt.

Fler historier kommer en annan gång för detta blev lite längre än vad jag hade tänkt mig,
egentligen är det bara roligt när man varit med om det själv men det skiter jag i för att
jag måste få återuppväcka mina minnen och kunna kolla tillbaka på dom, jag dör just nu.

Tack för mig, hej!








Kommentarer
Postat av: emmii

HAHAHHAHAHAHAH!!!!!!!!! fasen att jag missade det... brukar ju annars vara bra på att vara där vid rätt tillfällen :D

2012-03-21 @ 23:17:31
URL: http://spermy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0