Hejhopp, som ni märker orkar jag inte med min blogg just nu och jag ska inte skylla på att det är för att jag inte har tid eller viktigare saker för mig, men jag orkar helt enkelt inte. Ni kommenterar aldrig i alla fall så det är eget egna fel :) det suger med no respons.

Fortsätter väl skriva lite då och då bara för att det kan va kul ibland..
Dock kommer detta bli det tråkigaste inlägger du någonsin läst så du behöver inte läsa (fast du kanske inte heller har något liv så då kan du likagärna fortsätta).

Vad händer för tillfället? Calle är ju ute på annons, har bara fått ett konstigt svar men dit får han inte flytta så jag väntar fortfarande. På ett sätt vill jag inte att någon ska höra av sig så att jag slipper känna den enorma smärtan som kommer uppstå när jag måste lämna min vän, men samtidigt är det bättre om han bara åker NU så att jag slipper tänka, och framförallt slipper ångra mig. För detta är bäst för Calle kuling, jag vet det.

Det är bättre han åker snabbt, helt utan förvarning. Så är det typ med alltid, det är bättre det bara händer istället för att dra ut på det och veta att det bara kommer bli cärre. Var som när jag lämnade bort min förra häst, det gick så fort att jag fortfarande knappt hunnit fundera över det, eller när Casper dog, det gick också så fort så att jag knappt hunnit fundera över det. Det är först efteråt som man inser hur mycket ett djur kan betyda, men det finns inte så mycket att göra åt saken. Man måste vara stark, annars borde man inte skaffa djur från första början. Dom lever (förhoppningsvis) inte lika länge som du, och du kommer troligen inte ha dom kvar hela livet.