jag skrev nyss ner en lång historia om ca halva mitt liv, men jag suddade ut det igen.
Det tog lång tid att skriva och jag skrev precis som allting var. Men jag suddade ut det.
Varför? dels för att det var ganska oviktig information till er som läser min blogg,
men mest för att jag är osäker. Jag gillar inte att prata om det.

Kanske för att mitt liv är relativt ointressant eller kanske för att det inte direkt
har haft någon mening förens de senaste åren. Det är på den senaste tiden jag har börjat leva.

Jag har aldrig märkts av innan, jag var blyg, hade världens sämsta självförtroende,
hatade hur jag såg ut, trivdes inte med mina kompisar och var väldigt osäker på mig själv.

Jag är så sjukt glad att jag kom ur allt det, jag vet inte hur det gick till men idag så är jag
så sjukt lycklig! jag älskar alla som är runt omkring mig, jag har mycket bättre självförtroende,
jag är inte alls lika osäker och jag vet vem jag är. jag är inte så dålig som jag först trodde.
jag har lyckats med mycket, gjort mycket saker som jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig,
haft personer som verkligen älskar mig för den jag är och lärt mig av mina misstag.

Det jag vill säga är att alla har svackor i livet, min var inte allvarlig, vissas är mer allvarliga
men alla har dom. Jag ville inte erkänna att jag hade dåligt självförtroende, men när jag väl
intalade mig själv att jag hade det, det var då det blev så mycket bättre och jag gjorde någonting åt det.

Så lev inte kvar på ett ställe där du inte vill vara! gå vidare, ta risker och våga leva :)
det är mitt råd.